Nedan är mitt svar till Mats Qvibergs debattinlägg i Expressen den 17/8-2025 Sveriges miljöfiasko lär oss att skynda långsamt . Expressen valde att inte publicera mitt svar, så jag delar det här istället.
Sveriges miljöfiasko borde lära oss att planera bättre, inte skynda långsamt.
“Gröna fanatiker hjälper inte de som vill att samhället ska vara miljövänligt.” skriver Mats Qviberg. Jag blir förbryllad över hans text. Kallar han EU parlamentarikerna som tog fram det uppdaterade Avfallsdirektivet för gröna fanatiker? Hans märkliga slutsats av fiaskot med den kaosartade textilinsamlingen är att politiker bör skynda långsamt. Att textilinsamlingen är ett politiskt fiasko, det tror jag att vi alla är överens om. Men att skynda långsamt?
Avfallsdirektivet antogs i EU parlamentet 2018., för att träda i kraft 1 januari 2025. Våra politiker hade sju år på sig att få sig att bygga upp en fungerande insamling, sortering, återbrukskedja och återvinning.
Jag misstänker att Mats Qviberg inte läst utredningen Producentansvar för textil - en del av den cirkulära ekonomin som utredaren Birgitta Losman, Hållbarhetsstrateg vid Högskolan i Borås, presenterade för regeringen år 2020 med förslag både på insamlingssystem och producentansvar, framtaget i nära dialog med industrins företrädare.
Jag misstänker även att han inte är medveten om att den sittande regeringen valde att inte följa utredningens förslag, utan invänta kommande revideringar av avfallsdirektivet inom EU där krav på nationella producentansvarssystem ingår. Detta direktiv är försenat och röstas troligtvis igenom i höst för att träda i kraft om två till tre år.
Om de svenska politikerna, i den sittande regeringen, hade tagit till sig informationen i utredningen hade insamling och sortering varit på plats, testad och fungerande när lagen trädde i kraft tidigare i år. Istället föll ansvaret på kommunerna, som i sin tur la över en stor del av ansvaret på ideella aktörer. Resultatet blev därefter.
Frankrike har på sig ledartröjan.
I Frankrike infördes producentansvar för textilier 2007. Där finns en fungerande insamling och sortering. Inköpare på europeiska secondhand butiker åker till Frankrike för att köpa begagnade, sorterade plagg. Systemet är långt ifrån perfekt, men ändå inspirerande. Vad sägs om en årlig budget för reparationer på 150 miljoner euro? Det mest miljövänliga vi kan göra är att använda våra plagg fler gånger. Enligt Mistra Future Fashion används ett par jeans i genomsnitt 240 gånger. Om vi lagar jeansen och använder dem dubbelt så länge, då kan plaggets klimatavtryck halveras, eftersom den största klimatpåverkan sker under tillverkningen.
Tekniken finns!
Att stänga loopen och att återvinna all textil är en klurig nöt att knäcka. Mats Qviberg menar att tekniken för total återvinning inte finns.
De två svenska företagen Circulose och OnceMore återvinner textil. De verkar ha gått under Mats Qvibergs radar.
Textilindustrin absolut största miljöproblem stavas: syntetmaterial. Cirka 80% av all textil utgörs av syntetmaterial som polyester, polyamid och akryl. Dessa tillverkas av fossil olja. Det finns knappt någon återvinning av syntetplagg, eftersom det är billigare att producera nytt.
Alltför länge har textilindustrin smitit från sitt miljöansvar. Det är dags att de som förorenar ska ta ansvar. Därför välkomnar jag det utökade producentansvaret.