Betty long kimono/indian robe - BETTY & UMA UPCYCLED COLLECTION 

Regular price 999 kr

Tax included. Shipping calculated at checkout.

BETTY & UMA är Uma Bazaars egna märke i återvunnet material. 

Ljuvligt mjuk kimono i återvunnen sidensari som en indisk kvinna burit. Betty modellen är lång och svepande. Den kan bäras öppen eller omlott. Fantastisk som tunnare kappa till ett par jeans eller som din finaste klänning med ett par tunna strumpbyxor. Kimonon kommer i en storlek som passar small till large. 

Det vackra tyget har haft ett tidigare liv hos en indisk kvinna och det kan förekomma mindre skönhetsfel, lösa trådar och mindre fläckar. Det är en del av återbruk eller som vi säger: "Upcyling när det är som vackrast". 

När en indisk kvinna gifter sig får hon​ av tradition​ en sari av sina släktingar, vilket gör att en medelålders genomsnittskvinna äger en sisådär 200 saris.​ ​Av tradition ska de inte säljas, men det går finfint att byta bort dem. Kvinnliga försäljare går runt och erbjuder hushållsartiklar som vackra muggar och i utbyte får de en sari. Dessa säljs sedan vidare till bland annat bröderna Nitin och Naveen där vi producerar våra plagg.

Om produktionen.

Våra plagg produceras hos bröderna Nitin och Naveen, som erbjuder schyssta arbetsvillkor. Deras skräddare tjänar mellan 20 - 30 000 rupies per månad, beroende på hur mycket de jobbar. Levnadslön i Indien anses ligga på drygt 10 000 rs. Skrädderiet ligger på bottenplan, så skulle olyckan vara framme har de lätt att komma ut. Master cutter-ji som klipper tygerna står ute, under tak. 

En genomsnitts indisk kvinna äger ca 200 saris (på ett indiskt bröllop får bruden, bland annat, en sari från varje nära släkting). Min vän Nikhil hade 4500 gäster på sitt bröllop! Naveen berättade att han fick in en antik sari med äkta silvertråd som han sålde för 70 000 rupies.

De flesta av er har förstått Uma Bazaars grundare, Elisabeth Gudmundsons kärlek till Indien. Allt sedan starten har tanken varit att Uma Bazaar ska producera en egen kollektion i Indien. Barn kom emellan, men nu snart 15 år senare är den här. Jag frågade mina indiska väninnor hur många saris de har. Jag bott hos och inte sett så många saris. Bharati skrattade: "Jo visst är det tradition att släkten ger saris, men jag ville hellre köpa kylskåp och tvättmaskin, så jag bad om pengar."